Just nu skulle det sitta bra med en pojkvän, jag vill bara ha någon som kramar mig och talar om för mig att det kommer bli bättre. Jag vill ha någon som jag kan tala om allt för. Jag har ju kompisar som jag kan berätta allt för men det är en annan sak med en kille. Det ser så mysigt ut om man kollar på alla par som går förälskade hand i hand ute på stan. Jag blir avundsjuk. Det känns som att det aldrig kommer hända mig. Jag vill bli riktigt förälskad och vara lycklig. Nu kanske det låter som att jag är desperat och jag tror faktist att jag är det. Jag vill verkligen hitta någon. Men jag vet inte hur det ska gå till. Jag vågar ju inte ens prata med en kille. Hahah, nää men ni som känner mig vet att jag är väldigt blyg med folk jag inte känner. Jag skulle knappast våga gå fram och säga hej till en snygg kille på stan. Menmen, man kan ju alltid drömma....